chef eller inte

Jag borde egentligen skriva om min underbara 10-åriga bröllops fest. Men den överskuggas av att jag känner mig som en värdelös chef.
Jag tror vi får göra en drastisk förändring av allt som har med min son att göra och de som jobbar med honom. Till hösten får jag nog lämna de här skeppet och söka mig ett nytt jobb.
De känns ärligt talat som om jag har blivit huggen i ryggen igen. Det var ju lite tur att festen kom i mellan då blev inte smällen så stor utan jag svävar lite på moln efter den oxå.
Det känns som jag egentligen inte behöver skämmas för något, men vissa assistenter får mig att göra det ändå. Jag tycker att jag ställer upp på det mesta men tydligen inte tillräckligt. Jag vet ju inte riktigt vad det förväntas av mig heller riktigt eftersom de beklagar sig på annat håll, inte till mig.
Våra assistenter har fri mat ex. det finns ställen på närmre håll som t.o.m. tar betalt för en kopp te, inte vi.

Assistenterna får ha med sina hundar och barn om de frågar först så vi vet och tikar inte löper.

Assistenterna har givetvis full rätt till att komma senare om de tycker det är okej, om de frågar först. Jag betalar inte för det och de är själva i stånd att avgöra om de tycker de är värt att förlora pengar för en fika eller vad de kan tänkas vara. Jag tar dessa timmar, helt okej för mig. Jag får "bara" betalt för knappt 10 timmar i veckan eftersom jag inte får jobba mer än så.

De får ta semester när de vill, än så länge har jag aldrig nekat någon någonting, bara de kommer och säger till mig när i god tid så jag kan planera vårat liv.
Har vi inte rätt till ett liv? Alla säger att jag måste släppa min son och låta honom flytta hemifrån. Hur i helvete ska jag kunna göra det när det helt plötsligt kommer en fråga "kan jag komma senare", "Jag skulle visst vara på de här idag".
Vi är så fruktansvärt beroende av vår sons assistenter, de är väl kanske det, de vet. Jag kan inte i min vildaste fantasi tror att de skulle göra så någon annanstans än här. Som tur väl är det långt ifrån alla våra assistenter som gör så här.
Men det är inte det värsta de här. De värsta är pratet. Hade de ändå sagt samma saker till oss hade det varit helt okej, men när man står som ett ufo när någon frågar "varför får inte den jobba si eller så", man hade inte en aning om att de ville jobba si eller så. De har sökt den tjänsten de har, har de andra önskemål då får de ju säga det TILL OSS.
Ja det är bara att konstatera jag passar definitivt inte till chef, jag blir bara ledsen och besviken.
Ja det blir nog jätte bra om Min man tar över mitt jobb som samordnare som inte ens kan säga vad han vill ha till middag utan kommer på det 10 min innan det ska vara färdigt.
Nu ska jag börja söka jobb. Ha en bra dag när jag bara har landat så ska jag skriva om min underbara 10 åriga bröllopsdag