Varför?

Det är inte alltid lätt att se livet på ett positivt sätt. Just nu känner jag mig så fruktansvärt tom. Ja jag vet att jag har massor att vara glad åt, men jag känner mig ändå så hemsk och tom.
Hemsk för att jag inte kan glädjas åt det jag har, och tom för ja det är lite det som är problemet. Jag vet inte riktigt varför.

Jag har goa vänner, varför kan jag inte glädjas med dom.
Jag ser bara det hemska, t.ex. min vän är värd mycket bättre än gräl och kamp som jag upplever det är så de har det hemma. Jag vaknar på nätterna och nästan gråter (jag gråter nästan aldrig) för att jag är så orolig för henne och hennes barn. Jag vågar inte säga hur orolig jag är.
Hennes karl kan jag bara inte med. Jag tycker han är hemsk, äcklig och bara genom rutten som kan behandla människor som han gör. Enligt honom så bara ljuger jag och lurar folk på pengar. Jag kan inte förlåta honom för att han säger att jag ljuger och vet inte hur jag överhuvudtag ska kunna gå vidare med denna relationen.
Till saken är det att jag har hört att han har sagt att jag ljuger, men jag tror inte att han vet det och jag känner att ska jag överhuvudtaget kunna gå vidare så behöver jag en ursäkt från honom. Jag klara inte ens av att åka ner och dricka kaffe hos min vän för jag vill inte träffa HONOM. Jag kan ju inte leva hennes liv, varför kan jag inte bara var normal och bara finnas där för henne. Jag är ju så stolt över henne och tycker så mycket om henne.
Jag har en annan vän som har ett helvete just nu och mår jätte dåligt. Detta beror på hennes jobb och att en massa gammalt börjar komma upp till ytan och att hon skäms. Jag kan köpa de första ett hemskt jobb som man inte blir uppskattad för och blir nedtryckt i skorna varje dag ÄR ett helvete. De gamla som kommer upp måste ta om hand så att man kan gå vidare, man måste bearbeta alla saker man har gjort, det är helt naturligt även om det är fruktansvärt jobbigt. Men jag kan inte förstå varför hon skäms över sig och sin situation. Hur förklara man för en människa att hon måste, inte för någon annan skull än sin egen tala om det som hon skäms över för de nära och kära. Ingen människa är felfri. Dessutom skulle hon må så mycket bättre om hon fick vara ärlig, för det är ju sådan hon är ärlig. Jag vet jag har suttit i samma sits själv. Tänk vad bra hon hade mått om hon visste att hennes pojkvän älskade hela henne och allt hos henne inte bara hennes skal. För han älskar henne verkligen och han vill älska HELA henne, inte bara hennes skal och vackra yttre.
Å jag, ja jag känner mig bara tom och elak. Jag kan återigen inte leva hennes liv heller eller bestämma hur någon av dom ska göra. Jag älskar dom så fruktansvärt mycket båda två och vet att detta är mitt stora fel att jag lägger mig i. Det är synd att det bara är jag som tycker att jag är klok. ha ha ha
Resten är ju bara jag som kan göra något åt att jag känner mig fet och ful. Att jag känner mig värdelös och att ingen lyssnar på vad jag säger är däremot lite svårare att göra något åt själv. Jag får väl ta mig i kragen och rycka upp mig.
Ha en bra dag de som orkar läsa detta deppiga inlägg.
kram ia